Ibland har man tur. Eller så finns det såna som turen bara hänger efter genom hela livet. Tror typ att jag är en sån? Eller kanske jag bara nöjer mig så bra med vad jag får.

 

Förra veckan blev vi bjudna på middag hos mina föräldrar. De hade möblerat om i vardagsrummet och satt upp några nya fina tavlor med fågelmotiv. Mamma hade hittat "fåglarna" i en låda i förrådet, som var fylld med grejer som jag och min bror försökt sälja på loppis när vi var yngre. I en plastficka där fanns det en massa fågel-bilder som min morfar har samlat på sig. Som tur var förblev dessa osålda trots prislappen jag hade klistrat på: 20 kr för alla. "Ung och hjärndöd" blev min kommentar till händelsen.

 

Det hade troligtvis gått blixtsnabbt att sälja dem idag och för en större summa dessutom. Men nu ligger de fina fåglarna och väntar på att få en egen plats hemma hos oss.